Packlista+packväskor+cykel =
packning+sommar+cykelsemester =
glädje+hälsa+livskvalitet =
Cykeltips
Kanske känner du också att något drar inom dig då du hör ordet 'cykelsemester'.
Hör du månne till dem som i åratal har gått och funderat på att äntligen göra slag i saken och tillbringa åtminstone en del av din semester på cykel i ett av världens vackraste länder - Sverige?
Då kan du titta in här hos mig, för det är just dig jag vill nå. Du som är van långfärdscyklist vet redan allt som står här och kan lugnt surfa vidare. Risken finns förstås att även du kan hitta något för dig matnyttigt.
Det är ganska mycket att läsa, bitvis är det ren prosa, men jag har försökt att förklara allt, så att du inte bara skall veta hur jag gör utan även varför. Och framför allt hoppas jag att jag kan få dig att känna den fantastiska glädje som jag själv får ut av att långcykla.
Cykelsemester - kanske ser du då inom dig smala vägar som slingrar sig genom ett leende, soldränkt landskap, björkhagar med betande kor, en å som skummar ner i en mäktig fors, susande granskog som skänker svalka i sommarhettan, små trevliga samhällen som du läst om i skolan men aldrig besökt förut, ett överraskat rådjur som skrämt skuttar ut på ängen när det får syn på dig, doftande blommor i aldrig sinande mängder i vägrenarna, en bleknad skylt som visar att det ligger en bronsåldersgrav 100 meter in på den lilla höjden och titta där! Där finns ju det perfekta fikastället, där på hällen under eken med utsikt mot havet i fjärran!
Du känner doften av rosorna i det gamla torpets ohävdade trädgård, av nyslaget hö, av blommande klöver, av regnfuktig mossa, av sjöns vatten - ja, även vatten doftar faktiskt - av havets ilandspolade tång.
Du njuter av fågelsången som liksom renar luften med sina klara toner, du hör en traktor på avstånd, en humla som flög förbi, vågskvalp runt bryggan, barn som skrattar, suset av fartvinden och däckens lätta friktion mot vägbanan.
Här nere i dälpan känns det lite fuktigt. Intill den skuggmörka bergssidan inne i skogen var det nästan lite kyligt men uppe på tallmon steker solen varmare än någon annanstans.
Om du gapar kan du nästan smaka på omvärlden som sakta skiftande glider förbi dig, då du trampar fram din cykel kilometer efter kilometer, mil efter mil.
Du och din cykel! Om ni två fungerar ihop, finns det nästan inget som kan stoppa er.
Vem vänder jag mig till?
Du som planerar att köra från Nordkap till Kapstaden, eller att ha cykelsemester fyra veckor i Frankrike, eller att ta cykeln till moster Bertha i Nagasaki hittar förmodligen inte mycket att hämta här. Nej, jag vänder mig främst till dig som är helt oerfaren eller som är ganska nyfrälst, till dig som har gått och funderat på det här med cykelsemester (långfärdscykling kan låta lite pretentiöst), men som aldrig har kommit till skott eller bara gjort någon enstaka tripp. Kanske att du gärna skulle vilja pröva någon gång, och månne funderar du då på vad som skall stå på din packlista, det vill säga 1) vad man måste ha med sig, 2) vad man bör ha med sig, 3) vad man inte behöver ha med sig. Kanske tänker du cykla på ungefär samma sätt som jag och med ungefär samma förutsättningar. Då har jag väl alltid något tips som du kan ha glädje av. Sedan får du söka fler tips på andra webbsajter. Efteråt kan du pussla ihop allt till en helhet som passar just dig och ditt sätt att cykla.
Har du i din tur egna cykeltips, får du gärna höra av dig via e-post.
Säkert har du någon värdefull erfarenhet som jag och andra kan ha glädje av. Den som har slutat att lära har slutat att leva.
Om jag kunde locka dig att börja långcykla - nåja - semestercykla, så skulle jag göra dig en välgärning och samhället en tjänst. Såväl kroppslig som andlig friskvård samsas perfekt i en cykelsemester.
Bortsett från normala åldersförändringar, är jag i betydligt bättre skick nu, i synnerhet med avseende på konditionen, med mina 62 år, än jag var då jag var 25-30. I min ungdom rörde jag mig aldrig mer än i mitt arbete, skam till sägandes.
Vem är jag?
Jag är född 49 och blir således 63 år denna sommar, 2012. Sport och andra överdrivet hurtiga övningar är något som jag aldrig har sysslat med i hela mitt liv.
För tolv år sedan köpte jag emellertid min första mångväxlade cykel, en stålcykel med 18 växlar. Bara fyra år senare köpte jag en 24-växlad Scott Sonoma i aluminium. Den är en av mina bästkompisar och är ett av de trevligaste fordon jag ägt, trots att jag bland annat har varit i södra Spanien på motorcykel en gång. Numera är jag stolt ägare av en 27-växlad Koga-Miyata. Om Scotten var min bästkompis, är Kogan i så fall min broder. Den är en dröm att köra.
Snart nog efter det första cykelköpet tänkte jag att man ju kunde ta med sig lite fika och cykla halvannan mil bort och sätta sig på en knalle och ha det mysigt en timma. Tre mil borde jag ju klara om jag tog en rast halvvägs.
Det dröjde inte länge förrän jag var uppe i hela fem mil. Två år senare kom jag på den smått vansinniga idén att göra en heldagsutflykt. Jag bor i Göteborg och tänkte cykla ända till Marstrand, 4,5 mil bort. Om jag skulle jag få kramp eller om alla muskler skulle gå tvärs av, ginge det ju alltid an att ta bussen hem ansåg jag.
Det var nästan pinsamt efteråt att tänka på hur lätt denna cykelfärd avlöpte! Och på den vägen är det som det heter. Åtta mil blev tio, tio blev tolv, tolv blev både femton och tjugo, och med start år 1998 började jag ligga ute på korta semesterturer på ett par dagar. Två dagar blev med åren tre, tre blev fem, fem blev både tio och fjorton.
Eftersom jag alltid cyklar ensam - det finns nämligen ingen i familjen eller i bekantskaps-kretsen som har vare sig min lystnad eller min kapacitet att genomföra en hel cykelsemester - så övernattar jag alltid på vandrarhem. Att tälta ensam invid vägen med alla vägpirater eller i en skogsglänta med kringströvande slagbjörnar och utsvultna vargflockar ter sig inte så lockande för mig, inte heller att ligga på en stojig campingplats. Två gånger har jag hyrt en stuga då det annars var omöjligt att få sovplats. Jag färdas således "lätt", dvs med lätt packning, men gör å andra sidan relativt långa dagsetapper, sällan under 15 mil. Sommaren 2007 blev etapperna ofta över 17 mil.
Ordet 'ensam' har för många en skrämmande klang, men det har sina fördelar att inte behöva ta hänsyn till någon annan än sig själv. Jag cyklar dit jag vill, håller den hastighet som passar mig, väljer fikaställe och fikar när jag är hungrig och fotograferar det som jag tycker är intressant. "Fy en sådan egoist! " hörde jag någon viska, medan jag själv snarare ser det så, att man alltid måste försöka se det ljusa i varje situation.
Av samma anledning och i beaktande av min ålder nöjer jag mig också med Sverige och i viss mån Danmark och Norge. Långfärder utomlands bör man sannolikt inte företaga ensam (fy en sådan feg ursäkt).
Min största prestation under en dag är 27,5 mil (det var ingen tävling utan en ren nöjestripp, dock utan full semesterpackning - se nedan), på två dagar 39 mil (17+22), på tio dagar (fram och tillbaka till Öland år 2003) 151 mil, på en månad 227 mil (aug 2002), på en sommar 560 mil (2002), på ett år 925 mil (2002). Min längsta dagsetapp (före 2007 - se nedan) på en länge cykelsemester är 19,8 mil, nämligen till resp hem från Laholm vid min andra Skåneresa.
Uppdatering 2007: Min största prestation under en dag tillmäter jag numera sista dagen på min fjortondagarsresa till Uppsala och Stockholm i augusti i år. Jag tog fyra dagar på mig till Uppsala. Det hade räckt med tre, men en dag avsatte jag till att besöka järnbruk, byar och gårdar där mina anfäder har bott och verkat samt icke minst den magnifika herrgård som är upphovet till vårt familjenamn. Det blev för övrigt många koppar kaffe och trevliga samtal med intresserade innevånare på dessa ställen.
Hemfärden igen från Stockholm avverkade jag emellertid på tre dagar. På grund av att det strulade med vandrarhemmen inför andra natten (både det i Forsvik och i Karlsborg var fullbelagt), beslöt jag att köra direkt hem från Tived där jag istället befann mig. Tived ligger dock en bra bit längre från Göteborg än exempelvis Karlsborg. Klockan 04:55 satt jag på cykeln; klockan 22:58 var jag hemma efter att ha avverkat 26 mil i rytande motvind. Det var onekligen en smula kämpigt men kändes å andra sidan lite grann som viljans triumf över materien då jag klarat av en så lång etapp, och jag vill absolut inte ha den dagen ocyklad.
Bli nu inte betryckt av alla fantastiska cykelfärder du kan läsa om på Internet, cykelfärder som du själv kanske aldrig kommer att kunna leva upp till!
Det finns säkert många som tycker att 15 mil verkar oerhört långt att köra på en dag (för att nu inte tala om 26), medan andra bara fnyser och tänker "jaså ännu en löjeväckande amatör som har mage att kalla sig långfärdscyklist trots att han aldrig har kört jorden runt". Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag stortrivs med mitt sätt att utnyttja den svenska sommaren. Att få uppleva det förbiglidande sommarlandskapet från en cykel är själva målet med mina resor, att få leva i stunden utan förpliktelser. Det är sällan jag har ett mera bestämt slutmål än just detta.
Dessutom är jag både glad och tacksam över att ha funnit ett sätt att erhålla en hel del god och framför allt trevlig motion samtidigt som jag får en enorm livskvalitet. Jag har fördärvat båda mina armar och min rygg på att bygga hus, men eftersom jag cyklar så mycket under den ljusa delen av året, kan jag hålla mig hyfsat smärtfri under tiden. Inte minst detta är något att vara innerligt tacksam för.
Det är således absolut inte frågan om att jag är så "himla duktig". Nej, det är dels en fråga om att träning naturligtvis ger styrka och uthållighet, dels helt enkelt en fråga om hängivenhet - jag älskar att cykla! Jag har därför blivit en mycket van semestercyklist. Dessutom vill jag med kraft säga att det aldrig är för sent att börja cykla! Jag började inte semestercykla förrän jag var 48 år.
Och du själv får aldrig låta dig nedslås eller, ve och fasa, avskräckas från att börja cykla, av att läsa om alla dem (oss) som kör långa etapper dagar och kanske veckor i sträck. De flesta webbsajter på Internet om långfärdscykling och cykelsemester verkar vara avfattade av halvprofessionella cyklister. Där kan man således få mängder av ovärderliga tips, men som glad amatör eller som nybörjare eller inte ens det, kan man känna sig lite bortkommen där. Är man dessutom konspiratoriskt lagd, kan man tolka alla dessa sidor som att människor i gemen tycks ha ett icke helt ringa behov av att få visa framfötterna. Men även dessa webbsajter är naturligtvis också ett sätt att få visa sin cykelglädje på.
Man måste som sagt inte ha korsat en kontinent för att efteråt kunna berätta om en underbar cykelsemester, även om detta för många måste vara något att suckande drömma om att få genomföra. Var och en skall njuta sin cykelfärd efter eget huvud och efter egna förutsättningar!
Fem mil är inte på minsta vis sämre än femton om upplevelsen och glädjen är densamma. Ett koreanskt ordspråk säger "En resa på 100 mil börjar med ett steg."
Mitt enda syfte med den här sajten är att om möjligt inspirera dig såsom nybörjare till att äntligen ta klivet upp på cykeln och därmed göra dig till en (ännu) gladare människa.
Jag är visserligen ganska erfaren numera, och kan därför dela med mig av en del nyttiga erfarenheter, men jag minns hur det var att lite trevande sätta ihop en första packlista och försöka lista ut "hur man gör" när man skall ge sig ut på en längre cykelfärd. Och jag minns ännu den berusande glädje som infann sig då det fungerade.
Träning är A och O
Nu kan man inte sätta sig på cykeln den 1 juni och utan besvär cykla 15 mil årets första heldagsutflykt. Det skulle ge skador som tog lång tid att läka och skulle bli en ren plåga. Nej, innan dess har jag betat av åtskilliga träningsrundor.
Till första maj ska jag helst ha 100 mil i benen, varav minst två sträckor över 10 mil. För den som inte tänker köra så långa dagsetapper kan det gott räcka med 30-40, varav ett par sträckor bör vara minst lika långa som dem du har tänkt att köra på semestern. Hela våren (givetvis även på hösten och på vintern om den är snö- och isfri) kör jag därför en runda på exakt fyra mil för att hålla ångan och konditionen uppe. Det gör jag en eller två, någon gång tre gånger i veckan, i synnerhet på våren, och så snabbt jag bara förmår för att dessutom inte förlora allt för mycket av min benstyrka under den mörka årstiden. Jag är ingen träningsfantom och har ingen diktan och traktan att bli någon heller. Det skulle aldrig falla mig in att köra tio mil om dagen sju dagar i veckan som tävlingscyklister måste göra eller att tävla över huvud taget. Det skall vara roligt att cykla. Det får aldrig bli ett tvång!
Jag brukar jämföra dessa fyra träningsmil med en löneinsättning:
1½ mil sätter jag in på mitt checkkonto. De är det jag lever och mår gott av.
2 mil sätter jag in på mitt sparkonto. Dem tar jag ut till sommaren då jag som bäst behöver dem.
½ mil sätter jag in på mitt pensionskonto. Det sparkapitalet skall jag leva och må gott av då jag blir gammal och inte längre orkar cykla.
14/6 2008